Nu åtalas kvinnan, som är hemmahörande i Östra Göinge, för grov förskingring alternativt trolöshet mot huvudman.

Det var när föräldrarna flyttade till äldreboendet som kvinnan fick frågan från sin far om hon ville hjälpa dem att betala räkningarna.

Men istället förde hon bara över pengarna till sitt eget konto och struntade i att betala föräldrarnas räkningar. 

Förfarandet pågick under drygt ett år innan det uppdagades. Det var äldreboendet som slog larm då de inte fick några hyresinbetalningar och då de gamla inte fick sina behov tillgodosedda när det gällde inköp av hygienartiklar. Det gamla paret fick efter påtryckningar en god man. Denne upptäckte att allt inte stod rätt till och noterade även att pengar fördes över av dottern också någon dag efter att gode mannen tagit över.

Han tog då kontakt med dottern och bad denne att upphöra med överföringarna och bad om ett sammanträffande. Dottern ville dock inte träffas. Efter granskning av parets ekonomi upptäckte gode man att det gjorts överföringar på runt 200 000 kronor. Kvinnan själv kan inte säga varför hon agerat som hon gjort. 

Hon uppger att hennes far varit positiv till att låna ut pengar till dottern och familjen och att han sedan sagt att hon inte behöver betala tillbaka.

Varför hon inte betalat räkningarna utan samlat dem på hög, kan hon inte förklara. 

Valfrihetssystemet skulle ge den enskilde möjlighet att välja utförare av hemtjänst, öka mångfalden i utbudet och stimulera företagare inom närområdet.

Under 2009 och i början av 2010 utredde kommunen den så kallade LOV:en, lagen om valfrihet i Östra Göinge.

I uppdraget ingick att undersöka vilka förutsättningar som fanns för att skapa valfrihet inom såväl service som omvårdnad i hemtjänsten och kanske också sjukvårdsinsatser och trygghetslarm.

Tre olika alternativ plockades fram och bland de allra flesta politiker verkade det finnas en vilja att införa systemet. Därför var det många som blev förvånade över att S vände i frågan, när den togs upp för beslut.

Motiveringen till det ändrade ställningstagandet var att pensionärsorganisationen i kommunen fört fram att man inte var intresserad av någon annan form av hemtjänst än kommunens. Därför lades LOV:en i malpåse i höstas.

I och med alliansens valseger har frågan åter kommit upp på dagordningen och dessutom finns den nu med på femklöverns 100-dagarsprogram.

I nästa vecka kommer ärendet att hanteras av kommunens ledningsutskott. Från verksamhetens sida föreslår man att valfriheten ska omfatta hela konceptet. Det vill säga, städhjälp, omvårdnad, delegerad hemsjukvård och trygghetslarm.

Att låta alla arbetsuppgifter ingå ger fördel för den enskilde. Bättre kontinuitet gällande personal och att det blir en helhet i omvårdnaden.

De övriga alternativen skulle innebära att man antingen valde att lägga ut enbart städningen, eller både den och omvårdande insatser till privat entreprenör. Men påföljd att både kommunens personal och det privata företagets skulle behöva besöka den gamle.

De har just lärt känna varandra och är klädda i varma vinterkläder och praktiska skor.

Det är nödvändigt om man ska pulsa runt i snön utanför Wanås. Hela konstparken är täckt av ett tjockt snötäcke.

Fredrik Söderberg har med sig en kamera. Han tar bilder av träd. Husgavlar. Grenar.

Ska han göra en bok ska den kännas autentisk. Man ska känna igen eken, även om den kanske inte uppför sig helt som en ek brukar göra.

I Fredrik Söderbergs huvud har träden redan börjat leva och slottet har fått ben. Lite psykedeliskt, säger han, som en tripp.


Solen skiner. Astrid Trotzig, som brukar kalla sig "en dyster författare som skriver om ensamma människor", är långt ifrån dyster.

Hon är på bubblande gott humör och har svårt att hålla sig allvarlig. Hon tittar in bland buskarna. Här skulle någon kunna krypa in.

Författaren är inte särskilt lång. Det är bra, säger hon, för hon ser parken nästan från ett barns perspektiv.


Det är verksamhetschefen Elisabeth Millqvist som har fört de två konstnärliga själarna samman. Uppdraget är mycket enkelt: Skapa en barnbok som utspelar sig på Wanås. Huvudpersonen ska heta Sam.

Men så värst enkelt är det förstås inte. Både konstnärer och författare är vana vid att arbeta på i sin egen takt. I fred för omvärlden.


Inte heller är Astrid Trotzig och Fredrik Söderberg någon självklar matchning. Ingen av dem har tidigare skrivit eller illustrerat något för barn. Den röda tråden mellan deras konstnärskap är långt i från uppenbar.

Astrid Trotzigs första tanke var att kombinationen var "märklig".

Men ganska snabbt började hon få idéer. Hon tänkte på Fredrik Söderbergs speciella färgskala, hans förkärlek för gammaldags toner.

Det betyder mycket för konfirmander och unga att ha en förebild. Prästen kan prata hur mycket som helst, men det är först när de ser att det går att leva ett kristet liv som ung som de uppmuntras att ta efter, menar, Daniel Larsson som är ledare för den kristna kommuniteten i Broby prästgård.

I dag bor där nio ungdomar, mestadels svenskar men också volontärer från andra länder.

Theresa Schönher som är den yngsta i kollektivet kommer från Tyskland. Hon sökte sig till Sverige och prästgården i Broby efter att tidigare har varit på semester i landet.

– Främst för alla trevliga människor men också landskapet och naturen.

På dagarna lär hon sig svenska och på kvällar och ibland helger jobbar hon som frivilligarbetare i kyrkans ungdomsverksamhet. 

– Vi jobbar tre och tre, berättar Emma Thuresson som är från Broby.

Hon blev nyfiken på kollektivet genom sin bror som var en av de första som inkvarterade sig i prästgården när projektet startade för snart tre år sedan.

Idén om att göra prästgården till en kristen kommunitet kom från kontraktsprosten Anders O Johansson och man sökte och fick pengar till verksamheten hos Svenska kyrkan på riksplanet. Men också de fyra församlingarna som är med i projektet, Östra Broby, Osby, Knislinge och Glimåkra församlingar har skjutit till medel.

– I dag bär sig projektet enbart med det församlingarna skjuter till, berättar Daniel Larsson.

Det handlar om tomtmark i Hanaskog. 1985 träffade markägaren en överenskommelse med Östra Göinge kommun om fastighetsreglering avseende parkmark som tillhörde fastigheterna. Vid överenskommelsen lovade dåvarande byggnadskontoret och dess chef att sätta upp ett stängsel för att markera parkmarken. Året därpå, 1986, konstaterade markägaren att ett staket fortfarande inte kommit upp. En påminnelse gjordes i början av 1987. I april 1987 togs frågan upp i kommunstyrelsen som gav gatukontoret i uppdrag att ordna med staketet. Därefter föll allt i glömska och först när det fanns intresse att köpa tomterna i höstas började fastighetsägaren, som inte bor i kommunen, att fundera över vad som hänt med staketet. När han upptäckte att det fortfarande saknades bestämde han sig för att begära skadestånd för avtalsbrott.